Det är sällan jag sett ett sådant b-betonat Tre Kronor i VM. Vi har en etablerad stjärna: Loui Eriksson. En fantastisk målvakt: Victor Fasth. Men sen då?
Jo, sen kommer det femton halvdåliga spelare mitt i karriären och några spelare som faktiskt kan bli riktigt duktiga men som inte är där än. Vi har vunnit några matcher men det är egentligen bara mot USA vi spelat bra. Ett USA som är precis lika b-aktigt som vi själva är. :)
Just i detta nu ligger Detroit under med 2-1 i nattens match mot San Jose i NHL-slutspelet, och en förlust ikväll innebär att en drös svenskar blir tillgängliga för VM-spel. De allra största kommer nog inte vilja åka (som vanligt) men man kan iaf hoppas på Niklas Kronwall och Jonathan Eriksson. Ett par tillskott till den svenska backsidan i VM som skulle göra otroligt mycket nytta.
I dagens match mot Schweiz spelar vi power play i hela första perioden känns det som, men lyckas inte med någonting. Till slut vinner vi på ett fantastiskt skott i slutet av matchen av Mikael Backlund, som senare också gör 2-0 i tom kasse. Det känns som att Schweiz lika gärna kunde ha gjort det där första målet. Nu tror vi väl att vi är världsmästare igen...
Sen så hör jag snack om att det kan bli tal om läggmatch mot Kanada i den sista gruppspelsmatchen, för att slippa Ryssland i kvartsfinal. Vafan, säger jag bara. Det är beklagligt om situationen uppstår där en förlust är bättre än en vinst, men ännu mer beklagligt om vi (läs: Per Mårts) faktiskt genomför en sådan plan. Jag hatar, HATAR, att titta på sport som inte är på "blodigt allvar" och där alla ger 100%.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar