måndag 23 maj 2011

Mjällby - Djurgården - en mörk historia

Jesus Christ. Jag tänkte skriva något om att "botten är nådd" men jag vågar faktiskt inte. Jag hoppas dock att den är det.

Vad gör Dembo på första målet? Vad gör Perovuo på andra målet? Vad gör Sjölund med frisparkarna? Varför kämpar vi inte? Varför får aldrig Kimmen starta? Varf......

Motståndarna känns alltid helt värdelösa, ändå lyckas alltid DIF vara liiite, lite sämre. Hur är det möjligt? Varför är vi så ofarliga framåt?

Hela vintern och försäsongen ska tydligen ha ägnats åt styrketräning och försvarsspel. Hade det inte varit bättre att träna lite mer med boll och kanske lägga in lite anfallsspel också? Försvaret kan omöjligen bli sämre och truppen dras ständigt med väldigt många skador så någonting måste ändras till nästa försäsong.

En försäsong som för övrigt ska förbereda laget för Superettan(?). Yuck.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar