tisdag 21 juni 2011

Härliga Djurgårn!

4-0 mot Göteborg följdes upp med 3-0 mot Syrianska igår. Två matcher som verkligen ger hopp inför fortsättningen av serien! Skönt, det behövde man.

Jag har gnällt mycket på Kennedy och när han nu fått sitta på bänken i två matcher har vi gjort totalt 7-0. Det är ju sjukligt bra, men samtidigt är jag inte så jätteförvånad. Kennedy har varit den enskilt största orsaken till att anfallsspelet gått i baklås. Så fort han får bollen så stannar den där. Det finns inte en enda tanke i hans hjärna på att passa bollen vidare till någon annan och så kan man bara inte spela fotboll. Jag tror de hjärntvättat honom till att tro att han måste göra mål i varje läge och att han måste nå 15 mål i år. Fan, spela fotboll istället!

Nu blev det mycket negativt om en spelare som knappt spelade igår och det var ju inte meningen, menmen...

Matchen i sig var ganska bra och Djurgården var, inte minst efter Syrianskas utvisning, totalt överlägset. Man gjorde mål på sina chanser och försökte hålla bollen inom laget, vilket gick bra.

Min nya favorit Emil Bergström måste återigen nämnas. Han gör lite misstag ibland men är bara 18 år och visar ett sådant otroligt hjärta - klart man blir imponerad! Han kliver över lik för att vinna matcherna. Jag älskar sådana spelare. I förra matchen var han högerback och igår var han mittfältare, så han skeppas omkring lite i startelvan beroende på skador och avstängningar, men tränaren verkar iaf vilja ha honom någonstans på planen - bara han är med!

När DIF fick straff undrade man vem som skulle kliva fram när naturlige straffskytten Kennedy (3/3 straffmål hittills i år) satt på bänken. Då skickade de fram Joona Toivio! En defensiv mittback som iof är otroligt bra, men kunde han slå straffar också?! Jodå! En lös, rullande boll förbi Syrianskas målvakt som slängde sig åt fel håll. Otroligt kylig straff och man hann få hjärtat i halsgropen medan bollen segade sig fram mot nätmaskorna. :)

Nu är vi inte längre avsågade och kan titta uppåt i tabellen. Med det nyfunna självförtroendet och 4-4-2-spelet (snälla, låt oss alltid spela så nu och fortsätta med det i all oändlighet) ser det väldigt bra ut och det är synd att vi sumpat alla chanser till en bra tabellplacering redan, men att klara kontraktet skulle kännas gott nog i år. Sen får man väl bygga vidare nästa säsong...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar